Seger i Kuriren Cup!
Guif vann alla matcher i Kuriren Cup och tog såklart därmed hem segern. Det började mot isländska Haukar på torsdagen med en enkel seger. På fredagen var det sedan match mot HC Empor Rostock med förre Guifspelaren Sasa Todosijevic. Vinst med bara ett mål men segern var aldrig i fara. På lördagen var det så dags att åka till Strängnäs för de avslutande matcherna. Guif mötte Haslum och låg under efter några minuter men vände sedan och sprang ifrån till en helt säker seger. Tre vinster på tre dagar alltså, härligt!
Vad tar vi med oss från detta? Jag skulle säga speciellt försvarsspelet. Det såg bra ut bakåt i alla matcherna, stabilt spel som ju ger upphov till enkla kontringar, i alla fall enkla för Guif. När man har fått sett ett helt gäng matcher dessa dagar imponeras man av hur lätt Guif har att göra mål på spelvändningar. Det var nämligen inte så att de andra lagen klarade det så bra. Ok, i förstafaskontringarna ska det ju bara vara mål och det klarade de flesta lagen oftast av bra. Men i andrafaskontringarna eller trycket som uppstår direkt när man vänder spelet så var det förvånansvärt svårt för de andra lagen att göra något bra av det. Flera anledningar kan ju finnas till det men jag har tänkt på två stycken.
En anledning är att Guif gör det bra i hemjobbet. Krille skriker hela tiden på bänken "hem, hem, hem" och spelarna löper hem. Man tar sitt avslut sen springer man direkt hemåt. Roligt även att höra Richard Larsson skrika "VÄNSTER, VÄNSTER, VÄNSTER" under hemlöpet för att visa var det ser farligast ut. (I värsta fall kan man ju annars göra som Haukur och släpa lite diskret med benet och stoppa bollen som var påväg in i tomt mål...) Det verkar som att spelarna tar ett bra defensivt ansvar och verkligen är redo att löpa så mycket som krävs, en härlig inställning!
Den andra anledningen är att Guif verkligen vill trycka direkt. Inte bara att de vill, de KAN även göra det. Alla lag klarar inte av att hålla ett högt tempo i passningarna och samtidigt löpa full fart, hur gärna de än skulle vilja. Möter man ett lag som inte riktigt klarar av detta så vinner man massor på att ha ett bra hemlöp. Bolltempot i spelvändningen måste ju nämligen vara högre än vad hemlöpet klarar av för att det ska bli något. Hänger ni med? Och så var det ju detta med att vilja och att våga trycka. Såg ett fantastiskt exempel på det i lördagens match där Guif hade en kontring som övergick i ett tryck. Bollen tappades lite slumpartat i en situation och Åkerman som var närmast tog inte tag i den för att stanna upp och börja om utan slog den med öppen hand mot Haukur för att inte tappa tempo utan försöka fortsätta trycka. Även om det inte blev något av den situationen så visar det på en härlig mentalitet, man ska fortsätta trycka, så är det bara!
Det är ju även detta som publiken vill se, spelare som gör svåra saker i hög fart och som klarar av att hantera det. Handboll ska gå fort, det ingår! Inte konstigt att det är så välbesökt när Guif spelar hemma i sporthallen. (FÖR välbesökt för sporthallen, ny hall skulle behövas, men det tar vi en annan gång.)
För övrigt noterar vi från matchen igår att Jimmy Jansson kommer göra mycket nytta både bakåt och framåt även denna säsong, känns härligt! Några gånger med härliga instick från Åkerman, finns mycket spelkänsla i honom!
För övrigt två: Det är fantastiskt att sitta på speakerplatsen mellan bänkarna och höra ett helt norskt lag andas in när Zacke kommer flygande just framför dem och (hårt uppvaktad) gör en av sina patenterade enhandsnerplock. Ni vet en såndär där man egentligen inte ens kan nå bollen, än mindre hålla den med en hand. Kändes bra att sitta där och bara tänka "vadå, sådär gör han ju hela tiden" och fnissa lite när motståndarna säger "aaaah" av förvåning och beundran!
Vad tar vi med oss från detta? Jag skulle säga speciellt försvarsspelet. Det såg bra ut bakåt i alla matcherna, stabilt spel som ju ger upphov till enkla kontringar, i alla fall enkla för Guif. När man har fått sett ett helt gäng matcher dessa dagar imponeras man av hur lätt Guif har att göra mål på spelvändningar. Det var nämligen inte så att de andra lagen klarade det så bra. Ok, i förstafaskontringarna ska det ju bara vara mål och det klarade de flesta lagen oftast av bra. Men i andrafaskontringarna eller trycket som uppstår direkt när man vänder spelet så var det förvånansvärt svårt för de andra lagen att göra något bra av det. Flera anledningar kan ju finnas till det men jag har tänkt på två stycken.
En anledning är att Guif gör det bra i hemjobbet. Krille skriker hela tiden på bänken "hem, hem, hem" och spelarna löper hem. Man tar sitt avslut sen springer man direkt hemåt. Roligt även att höra Richard Larsson skrika "VÄNSTER, VÄNSTER, VÄNSTER" under hemlöpet för att visa var det ser farligast ut. (I värsta fall kan man ju annars göra som Haukur och släpa lite diskret med benet och stoppa bollen som var påväg in i tomt mål...) Det verkar som att spelarna tar ett bra defensivt ansvar och verkligen är redo att löpa så mycket som krävs, en härlig inställning!
Den andra anledningen är att Guif verkligen vill trycka direkt. Inte bara att de vill, de KAN även göra det. Alla lag klarar inte av att hålla ett högt tempo i passningarna och samtidigt löpa full fart, hur gärna de än skulle vilja. Möter man ett lag som inte riktigt klarar av detta så vinner man massor på att ha ett bra hemlöp. Bolltempot i spelvändningen måste ju nämligen vara högre än vad hemlöpet klarar av för att det ska bli något. Hänger ni med? Och så var det ju detta med att vilja och att våga trycka. Såg ett fantastiskt exempel på det i lördagens match där Guif hade en kontring som övergick i ett tryck. Bollen tappades lite slumpartat i en situation och Åkerman som var närmast tog inte tag i den för att stanna upp och börja om utan slog den med öppen hand mot Haukur för att inte tappa tempo utan försöka fortsätta trycka. Även om det inte blev något av den situationen så visar det på en härlig mentalitet, man ska fortsätta trycka, så är det bara!
Det är ju även detta som publiken vill se, spelare som gör svåra saker i hög fart och som klarar av att hantera det. Handboll ska gå fort, det ingår! Inte konstigt att det är så välbesökt när Guif spelar hemma i sporthallen. (FÖR välbesökt för sporthallen, ny hall skulle behövas, men det tar vi en annan gång.)
För övrigt noterar vi från matchen igår att Jimmy Jansson kommer göra mycket nytta både bakåt och framåt även denna säsong, känns härligt! Några gånger med härliga instick från Åkerman, finns mycket spelkänsla i honom!
För övrigt två: Det är fantastiskt att sitta på speakerplatsen mellan bänkarna och höra ett helt norskt lag andas in när Zacke kommer flygande just framför dem och (hårt uppvaktad) gör en av sina patenterade enhandsnerplock. Ni vet en såndär där man egentligen inte ens kan nå bollen, än mindre hålla den med en hand. Kändes bra att sitta där och bara tänka "vadå, sådär gör han ju hela tiden" och fnissa lite när motståndarna säger "aaaah" av förvåning och beundran!
Sådär, då fick grabbarn spela match också!
Skönt för laget att få spela match två dar i rad. Måste vara ett skönt avbrott i träningarna. Nog för att det är härlig stämning på träningarna men jag antar att det är match man vill spela! Jag såg tyvärr inte lördagens match som ju blev en vinst till slut men på söndagen var jag där i alla fall. Lite tankar om den matchen kan man ju bjuda på, även om ni kanske inte alls håller med mig.
Det är väl lika bra att börja med det som var roligast. Oldberg är tillbaka! Å vilken succecomeback det blev :) Kommer in (som trea i försvaret, ni som läste förra inlägget vet att jag gillar det), tar bollen och löper över hela planen och gör mål. Joggar tillbaka och sträcker upp armarna mot resten av laget när han passerar mittlinjen och ler sitt bredaste leende. Måste vara fantastiskt att få vara på planen igen i match, tror nästan han hade klarat sig utan att göra mål, bara att slippa sitta på läktaren med en pjäxa är ju helt fantastiskt. Välkommen tillbaka Robin! (Roligt för övrigt att motståndarna tog timeout direkt efter det målet, vi på läktaren talade om Oldbergeffekten. De blev förmodligen helt chockade när han kom in och gjorde sådär)
Av våra nyförvärv fick vi bara se hälften. Det vi fick se såg dock bra ut. Rickard Åkerman kom med bra i spelet och bjöd på några läckra nummer. De som såg lördagens match sa att han var bättre på söndagen, så det är ju en stigande formkurva i så fall! Dock fick vi ju inte se vårat andra nyförvärv. Vet inte varför Richard Larsson inte kom till spel och har inte haft tid att luska i det heller, det visar sig nog. Mycket glädjade dock att se Danne i målet. Tillsammans med försvaret såg han till att det bara blev 10 insläppta mål i första halvlek, mycket godkänt bakåt! I andra halvlek såg det dock mindre bra ut från båda lagen och till slut kunde Erlangen gå ifrån till seger med två mål. Som lördagens match fast tvärt om alltså.
Avslutar med ett annat glädjeämne. Jag tror aldrig jag har sett Haukur så bra bakåt, härligt att se. Och ett till glädjeämne, fast man är ju rätt van nu... Jag pratar om Robin Andersson. Som vanligt fantastiska stegisättningar där han antigen kommer förbi motståndarna eller får med sig utvisning/straff eller minst ett frikast.
Framöver nu i veckan åker killarna söderut på träningsläger i Danmark. Här hemma får vi börja ladda för damernas cup och sen herrarna i Kuriren cup. Det är inte riktigt nära än, men det är närmare än det var förut! :)
Det är väl lika bra att börja med det som var roligast. Oldberg är tillbaka! Å vilken succecomeback det blev :) Kommer in (som trea i försvaret, ni som läste förra inlägget vet att jag gillar det), tar bollen och löper över hela planen och gör mål. Joggar tillbaka och sträcker upp armarna mot resten av laget när han passerar mittlinjen och ler sitt bredaste leende. Måste vara fantastiskt att få vara på planen igen i match, tror nästan han hade klarat sig utan att göra mål, bara att slippa sitta på läktaren med en pjäxa är ju helt fantastiskt. Välkommen tillbaka Robin! (Roligt för övrigt att motståndarna tog timeout direkt efter det målet, vi på läktaren talade om Oldbergeffekten. De blev förmodligen helt chockade när han kom in och gjorde sådär)
Av våra nyförvärv fick vi bara se hälften. Det vi fick se såg dock bra ut. Rickard Åkerman kom med bra i spelet och bjöd på några läckra nummer. De som såg lördagens match sa att han var bättre på söndagen, så det är ju en stigande formkurva i så fall! Dock fick vi ju inte se vårat andra nyförvärv. Vet inte varför Richard Larsson inte kom till spel och har inte haft tid att luska i det heller, det visar sig nog. Mycket glädjade dock att se Danne i målet. Tillsammans med försvaret såg han till att det bara blev 10 insläppta mål i första halvlek, mycket godkänt bakåt! I andra halvlek såg det dock mindre bra ut från båda lagen och till slut kunde Erlangen gå ifrån till seger med två mål. Som lördagens match fast tvärt om alltså.
Avslutar med ett annat glädjeämne. Jag tror aldrig jag har sett Haukur så bra bakåt, härligt att se. Och ett till glädjeämne, fast man är ju rätt van nu... Jag pratar om Robin Andersson. Som vanligt fantastiska stegisättningar där han antigen kommer förbi motståndarna eller får med sig utvisning/straff eller minst ett frikast.
Framöver nu i veckan åker killarna söderut på träningsläger i Danmark. Här hemma får vi börja ladda för damernas cup och sen herrarna i Kuriren cup. Det är inte riktigt nära än, men det är närmare än det var förut! :)
