Fantastiska minnen

Vi har tågat på Göteborgs gator, mitt i gatan med poliser framför oss. Vi har skrikit oss hesa och fyllt hela staden med röd glädje. Det är i alla fall minnen som alltid kommer finnas kvar.

Måste även passa på att berömma Jansson. Han står nere på plan med gråten i ögonen och bryr sig ändå om att klappa om mig när man går förbi, det är stort. Inte som idrottare utan som människa, han kommer lämna ett stort tomrum efter sig.

Kanske kommer något mer inlägg när man har sansat sig.

På plats, i ett rum på spelarhotellet!

Okej, sådär, då var man installerad, inget speciellt med det kanske men låt mig bara dra bakgrunden...

Min vän Mats bokade hotell åt mig och våra fruar, men våra fruar hade ingen aning om det. Så vi säger att de måste ta med allt från bussen, kommer med påhittade anledningar att vi ska åka annan buss hem och så och till slut går de med på att ta grejerna. Vi går till hotellt för att vi skulle träffa nån där, det skulle vi faktiskt! Mats går in och säger att han ska kolla om det finns något ställe vi kan dumpa flaggor och lite saker så vi slipper släpa på det. Sen kommer han ut och säger att jo, det gick visst, i nån städskrubb.

Vi tar med tjejerna och går in, Alexander Karlsson hjälper oss vänligt med hur man använder kortet i hissen, han hade åkt några gånger upp och ner sa han. Vi går in på rummet och "oj, var det ett riktigt rum" säger Mats fru. Vi lägger ner flaggorna och kollar lite på utsikten. Då säger min fru "tänk om man kunde få bo här inatt", varpå Mats svarar "ja, men då är det väl bäst att ni sover i ert eget rum och tar fram kortet" :D Kul att man kan lura nån till den grad att de inte ens fattar när de står i ett hotellrum :)

I övrigt är stämningen god här, vi tågade såklart med flaggorna uppe i luften på vägen till hotellet. Kuriren fotograferade oss utanför och Jimmy Jansson gled förbi och bjöd på nån kommentar om "linslus", som att inte han brukar vara med på kort! :)

Väl innanför dörren kommer Janne Ekman och Marcus Ardenfors och tackar för att vi är där, "det betyder jättemycket" säger han och man hör att han menar det.

Det kommer bli bra detta, det känner jag!

Det tutas redan nu

Mindre än 10 mil kvar av bussresan och nu börjar man verkligen bli taggad! Jag trodde det var hunger men det visade sig att även fast jag hade ätit så hade jag en känsla i magen. Det är en ganska blandad känsla faktiskt, men jag är verkligen glad att den är där!

Bussresan går bra så här långt, även om vår chaffis fick ställa sig på bromsen när andra inte har vett att köra som folk. Det känns även som hela Eskilstuna ska till Göteborg idag. Massor med bilar tutar när de kör om och vinkar med röda tröjor. På de flesta rastplatser ser man rödkläda, då är det ju självklart att det tutas och vinkas. Det känns att det närmar sig.

Ryktet säger att det även kommer ett rött gäng med tåget till Göteborg kl 12, det låter bra. Ju fler röda desto bättre tryck i hallen!

Här i bussen har vi fått ett förslag på ramsa istället för fisklukt och Glenn. "Alla luktar häst i Sundbyholm", vad sägs om den? Ska man driva med nån måste det ju vara helt okej att driva med sig själv! :)

Äntligen på väg!

Jag säger som Ted Gärdestad i låten "Äntligen på väg":

Äntligen på väg
Jag förlänger mina steg
Luften smakar som en jordgubbspaj
En solig dag i maj

Det är så det känns. Äntligen får man sätta sig i en buss och bara åka, vi bara åker! Mot årets fest!

Parkeringen var full med glada, rödklädda, vissa sminkade men alla otroligt förväntansfulla supporters! Solen skiner och vi åker mot ännu bättre väder, solen skiner alltid över Röda Havet, visst är det så? Om inte annat så skiner vi som solen, glada och laddade.

Och lite nervösa såklart... hur kommer det se ut i arenan?  Var får vi sitta? Kommer alla vara modiga nog att öppna munnen? Och hur går det i matchen, blir det guldlördag? Just nu känns dock matchens resultat mindre viktigt, jag säger just nu för det blir mer och mer viktigt ju närmare slutsignalen vi kommer. Viktigast just nu är att vi har kul, att vi tillsammans skapar en härlig fest. Att vi visar Göteborg att även Eskilstuna kan vara Goa gubbar med drag i!

Nu åker vi, röda, glada och tillsammans mot guldet! Göteborg, här kommer vi!

Ps. Pappa Aren har inte tomtedräkt, en liten besvikelse måste jag säga men han hade kompenserat det med snyggt pynt i ansiktet!

Här kommer en bild med budskap från en av mina medresenärer, man måste nog vara lite handbollsnörd för att fatta skämtet:

Kullager

Färgerna är ju rätt och vi tror på Zacke ikväll!

Taggad till tusen!

Det är mycket att göra nu. Mycket som ska fixas varje dag inför finalen. För att få en liten inblick i vad vi håller på med kan ni kika på Handbollsbloggens inlägg med Niklas. Det är nästan så det ska bli skönt när det är över, fast då tar ju ett sommarlångt guldfirande vid.

Jag lovade ju att berätta varför vi vinner. Vi vinner för att vi verkligen vill vinna. Killarna i laget är sjukt hungriga efter att få ett SM.guld. Nu har de varit med i en final och vet hur det går till. Man har ändrat lite saker (exempelvis tidigare nedresa) och tagit reda på hur vissa saker fungerar, något som man inte gjorde sist. Rutin som man fått, både ledare och spelare, är viktig. Det är dock inte så viktigt på planen vill jag påstå, mest runt omkring.

För när man väl är där på planen och det är dags för match, om man är rätt förberedd så är det då som vilken match som helst. Om man aldrig har varit med om ett inspring i en final så är det klart att man blir skärrad. Har man däremot gjort det en gång och man nästa gång återigen får springa in i en stor arena och sen en massa rödklädda på läktaren så vet man hur det känns. Då kan man fokusera på matchen istället. Med full fokus på matchen så klarar vi detta. Vi är laget som är på väg uppåt, inget kan stoppa oss!

I övrigt har vi ju Robin Andersson, jag menar, om det är en viktig match vet man ju att han alltid går in och dominerar!

I Eskilstuna kan man just nu konstatera att det är handbollsfeber. Bara man säger att det handlar om handboll så öppnas nästan vilka dörrar som helst. Idag exempelvis blev det en intervju i stadshuset med kommundirektören. Med ett gemensamt handbollsintresse och längtan till guldlördagen så blir just nu alla samtal mycket trevliga!

Hoppas alla fick biljetter idag och samtidigt att de är slut redan. Snart kör vi! Full fart mot guldet, eller som en vän skulle sagt det "hej, här kommer segertåget..."

RSS 2.0