Det var det
Så, det var det, handbollssäsongen tog slut i semifinal. Nej, jag är inte bitter. Nej, jag har inte surat till nu. Faktum är att solen gick upp igen redan i måndags och framtiden ser fortfarande ljus ut för Guif!
Det hade känns tyngre att förlora om jag vetat att Robin, Zacke och Tholin inte är kvar nästa år. Nu ser det dock väldigt ljust ut för nästa säsong, redan nu! Däremot försvinner ju Aren. Jag undrar hur han kände sig i slutet av matchen. Jag vet att han gillar sådana lägen men kan man med två sekunder kvar på klocka undvika att tänka "om jag missar detta, blir det mitt sista skott i Guif och i Sporthallen". Men å andra sidan, det är väl det som är tjusningen med sport, att allt ställs på sin spets till slut.
Det var verkligen jämna matcher. Inget lag vann båda halvlekarna i någon av matcherna och det var inte förrän i slutet som matcherna avgjordes. Verkligen en fantastisk seger för handbollen ur ett mediaperspektiv. Utan att ha på fötterna så kan jag inte komma på att någon semifinalserie har lockat mer publik någonsin tidigare i svensk klubblagshandboll. Det blev verkligen "publikmatcher" som Krille så träffande sa innan det började. Sen är det även ett bra betyg till handbollen i Sverige att seriesegrarna inte enkelt går till final, vi vill ha en jämn serie och inte något liknande spansk fotboll...
Vad är det då till slut som avgör? Ja, små marginaler är det ju uppenbarligen över hela matchserien. Två saker sticker dock ut för mig som avgörande:
1. Skadorna. Okej, Kristianstad hade väl också nån på skadelistan men för Guif var det lite väl mycket. Även om Zacke och Haukur var tillbaka till de sista matcherna så har det varit mycket skador under året. Att det till slut tar ut sin rätt (semifinalen var Guif:s 46:e tävlingsmatch denna säsong) är inte så konstigt. Det har slitits hårt på andra spelare. Helge som gör sin första säsong har fått ta massor med ansvar, Åke likaså, jag tycker de har gjort det bra och ingen skugga ska falla på dem men ökad speltid sliter på kroppen. Man klarar det till en viss gräns men inte hur länge som helst!
2. Spelet. Jag vill inte ta ifrån Kristianstad något men med tanke på sitt spelarmaterial så spelar de just efter det. Det gör ifs alla lag såklart men det blir uppenbart i IFK:s fall. Jag säger inte att de spelar ett tråkigt spel men de är grymt skickliga på att hålla i bollen länge, ofta vänta på att handen kommer upp men ändå göra mål till slut, ofta på skytte utifrån. De spelar lite som Alingsås oftast gör i Eskilstuna. Det är inte alls lika underhållande som Guif, men det är precis vad som behövs för att vinnna. Vinna är det som räknas men visst är det mer underhållande att se Guif göra mål 7 sekunder (med avkast å allt) efter IFK gjort det på ett anfall som varade 1 minut. Men, flest mål vinner och alla lag spelar efter sina förutsättningar!
Avslutningsvis kan jag bara gratulera IFK till finalplatsen och jag hoppas de fyller Malmö med holländare och vinner mot de gulsvarta. Inte så mycket för att jag unnar spelarna i Kristianstad att vinna, det känns som det kvittar där mellan de två finallagen. Däremot unnar jag deras supportar. Fast det är sjukt långt mellan oss i mil så känns det helt fantastiskt efter dessa täta möten. Att kunna snacka före, under och efter matcherna och le och krama om varandra efter vinst/förlust är verkligen vad handbollen behöver.
Framtiden ser ljus ut för Guif, svensk handboll och supporterkultur!
Det hade känns tyngre att förlora om jag vetat att Robin, Zacke och Tholin inte är kvar nästa år. Nu ser det dock väldigt ljust ut för nästa säsong, redan nu! Däremot försvinner ju Aren. Jag undrar hur han kände sig i slutet av matchen. Jag vet att han gillar sådana lägen men kan man med två sekunder kvar på klocka undvika att tänka "om jag missar detta, blir det mitt sista skott i Guif och i Sporthallen". Men å andra sidan, det är väl det som är tjusningen med sport, att allt ställs på sin spets till slut.
Det var verkligen jämna matcher. Inget lag vann båda halvlekarna i någon av matcherna och det var inte förrän i slutet som matcherna avgjordes. Verkligen en fantastisk seger för handbollen ur ett mediaperspektiv. Utan att ha på fötterna så kan jag inte komma på att någon semifinalserie har lockat mer publik någonsin tidigare i svensk klubblagshandboll. Det blev verkligen "publikmatcher" som Krille så träffande sa innan det började. Sen är det även ett bra betyg till handbollen i Sverige att seriesegrarna inte enkelt går till final, vi vill ha en jämn serie och inte något liknande spansk fotboll...
Vad är det då till slut som avgör? Ja, små marginaler är det ju uppenbarligen över hela matchserien. Två saker sticker dock ut för mig som avgörande:
1. Skadorna. Okej, Kristianstad hade väl också nån på skadelistan men för Guif var det lite väl mycket. Även om Zacke och Haukur var tillbaka till de sista matcherna så har det varit mycket skador under året. Att det till slut tar ut sin rätt (semifinalen var Guif:s 46:e tävlingsmatch denna säsong) är inte så konstigt. Det har slitits hårt på andra spelare. Helge som gör sin första säsong har fått ta massor med ansvar, Åke likaså, jag tycker de har gjort det bra och ingen skugga ska falla på dem men ökad speltid sliter på kroppen. Man klarar det till en viss gräns men inte hur länge som helst!
2. Spelet. Jag vill inte ta ifrån Kristianstad något men med tanke på sitt spelarmaterial så spelar de just efter det. Det gör ifs alla lag såklart men det blir uppenbart i IFK:s fall. Jag säger inte att de spelar ett tråkigt spel men de är grymt skickliga på att hålla i bollen länge, ofta vänta på att handen kommer upp men ändå göra mål till slut, ofta på skytte utifrån. De spelar lite som Alingsås oftast gör i Eskilstuna. Det är inte alls lika underhållande som Guif, men det är precis vad som behövs för att vinnna. Vinna är det som räknas men visst är det mer underhållande att se Guif göra mål 7 sekunder (med avkast å allt) efter IFK gjort det på ett anfall som varade 1 minut. Men, flest mål vinner och alla lag spelar efter sina förutsättningar!
Avslutningsvis kan jag bara gratulera IFK till finalplatsen och jag hoppas de fyller Malmö med holländare och vinner mot de gulsvarta. Inte så mycket för att jag unnar spelarna i Kristianstad att vinna, det känns som det kvittar där mellan de två finallagen. Däremot unnar jag deras supportar. Fast det är sjukt långt mellan oss i mil så känns det helt fantastiskt efter dessa täta möten. Att kunna snacka före, under och efter matcherna och le och krama om varandra efter vinst/förlust är verkligen vad handbollen behöver.
Framtiden ser ljus ut för Guif, svensk handboll och supporterkultur!
Borta bra men hemma bäst
Så har det varit under semifinalseriens gång mellan Guif och IFK. Båda lagen har gjort bra matcher på bortaplan men hemmalaget har till slut dragit det längsta strået. Jag tror att det blir likadant ikväll, jämnt, ovisst, nervöst men till sist står hemmalaget där som segrare.Faktum är att inget lag har vunnit både första och andra halvlek i någon av matcherna, faktiskt inte ens under de två matcherna i grundserien. Bara det i sig måste vara något unikt och det om något visar väl hur jämnt det är mellan dessa två lag.
Trots det är Svenska Spel väldigt säkra på Guif och sätter oddset 1,45 - 4,30 - 3,05 vilket känns lite väl. Den enda som gillar det är väl en bitter finne. Jag blir faktiskt förvånad att de tycker att det är så pass säkert, det ska ju faktiskt spelas om det också, inte bara tittas på papper!
Jag valde mellan att sätta "hemma bäst" eller "hemma fest" som avslut på rubriken. Hemma bäst kändes bättre för jag tror inte det kommer bli nån fest, inte förrän efter matchen alltså, då kommer Guif och vi i hallen få fira ordentligt. Men under matchen lär det inte bli nån handbollsfest, det lär inte bli skönspel, det lär inte bli så värst mycket lirande. Nej, det kommer bli kamp, krigande, hjärta och hårt jobb som avgör. Därför väljer jag en riktig krigare som matchens bästa spelare idag: Matte Tholin!
Däremot så hoppas jag på en fest på läktaren under matchen. Det har varit härliga supportrar runt alla matcherna och jag har kunnat stå och snacka med IFK:are både före, under och efter alla matcher utan att det har varit något som helst osämja. Däremot blev jag mycket besviken på IFK-klacken förra matchen. Att de buar åt Zacke har jag inget emot, att visa missnöje mot en viss spelare är i mitt tycke helt okej så länge det kommer just med buande och inte ramsor om att mammor är horor... Att någon sen skulle ha spottat på Zacke lägger jag under kategorien "enskilda individers dumhet". MEN, att hetsa mot en liggande Haukur, DÄR går min gräns. Jag hade kunna ha någon form av förståelse om det var mot en spelare de "hade något otalt med", någon som gjort något fult eller pratat med någon i IFK (man får tydligen inte det). Men Haukur? En rödhårig liten kille som bara spelar framåt och aldrig delar ut fula smällar, då blir det bara löjligt. Haukur är inte spelaren som ligger kvar om han inte har ont. När han bröt båtbenet märkte han det inte förrän han kom hem, "det gör lite ont när det skumpar i bussen" var hans kommentar. Jag hoppas att vi slipper se och höra sånt idag!
Sen vet man ju inte hur publiken i Sporthallen reagerar på Claus. Å andra sidan är det ju svårt att bua ut en spelare som inte brukar ha bollen, killen spelar ju mest försvar, det i kombination med vad som hände i första matchen kanske säger lite om hans talang... (Ja, jag är ironisk, jag försöker bara balansera upp de anonyma internetkommentarer som säger "domarna var så dåliga i semi 1, tar rött för att Zacke springer in i Claus armbåge...")
Kan man vinna alla matcher?
Ja, det är väl klart, det gäller bara att göra fler mål än det andra laget, det fattar väl vem som helst!
När Guif förlorar en match eller spelar sämre än vanligt hör man ofta "varför var de så dåliga"? Så kan man se på det såklart, är man tillräckligt bra så vinner man ju alla matcher. MEN tillräckligt bra är ju beroende av motståndarnas prestation. Jag tycker att man ofta tenderar att glömma bort att det på andra sidan faktiskt står en motståndare som vill vinna även de. Jag menar, det är inte bowling vi håller på med där man har ett visst mätbart resultat som man uppnår. Jag vill minnas att Krille sa det efter en oavgjord match mot Tumba, något i stil med att "om vi inte gör jobbet helt så finns det så klart ett annat lag där som gärna vill ha poängen"
För så är det, och även om man gör jobbet helt så kanske man inte vinner, just beroende på att man faktiskt kämpar MOT några andra. Idag mötte vi ett lag som kämpade mot oss hela matchen. I slutet av första kämpade de i motvind men från början av andra kämpade de i medvind och med 4 900 oranga inte bara i ryggen utan överallt runt om. I handboll vinner det lag som gör flest mål men det är två lag som vill göra just det...
Jag kan inte säga att Guif kämpade mindre idag utan mer att man mötte ett bättre lag. Kanske inte ett mer handbollskunnigt lag men ett heltaggat hemmalag i säsongens sista match och det räckte. LMM (även kallad Big Lars, konstigt det, han är ju bara 4 meter hög) går rakt fram flera gånger på ren vilja och kraft och lyckas med det. Jesper Larsson kommer igång, han har väl inte fått till det i nån match i semifinalserien än, i alla fall inte till den hysteriska nivå han hade mot Alingsås. Det räckte för att vinna, svårare än så är det inte.
Å andra sidan, 2 601 inte bara i ryggen utan runt om och närmare dessutom i Bastuhallen på söndag, då är det omvända roller. Sen tycker jag alla kan lägga ner hetsen på twitter och media och allt vad det är. Inga problem att som supportar stå och snacka före, efter och under match. Handboll är en fantastisk fest!
Dagens plus: En match till i Eskilstuna, fantastiskt!
Dagens minus: Jag förstår att spelarna är besvikna men flera i bussen upprördes när vissa spelare går av planen utan att tacka oss som spenderade dygnet med 100 mil i buss.
När Guif förlorar en match eller spelar sämre än vanligt hör man ofta "varför var de så dåliga"? Så kan man se på det såklart, är man tillräckligt bra så vinner man ju alla matcher. MEN tillräckligt bra är ju beroende av motståndarnas prestation. Jag tycker att man ofta tenderar att glömma bort att det på andra sidan faktiskt står en motståndare som vill vinna även de. Jag menar, det är inte bowling vi håller på med där man har ett visst mätbart resultat som man uppnår. Jag vill minnas att Krille sa det efter en oavgjord match mot Tumba, något i stil med att "om vi inte gör jobbet helt så finns det så klart ett annat lag där som gärna vill ha poängen"
För så är det, och även om man gör jobbet helt så kanske man inte vinner, just beroende på att man faktiskt kämpar MOT några andra. Idag mötte vi ett lag som kämpade mot oss hela matchen. I slutet av första kämpade de i motvind men från början av andra kämpade de i medvind och med 4 900 oranga inte bara i ryggen utan överallt runt om. I handboll vinner det lag som gör flest mål men det är två lag som vill göra just det...
Jag kan inte säga att Guif kämpade mindre idag utan mer att man mötte ett bättre lag. Kanske inte ett mer handbollskunnigt lag men ett heltaggat hemmalag i säsongens sista match och det räckte. LMM (även kallad Big Lars, konstigt det, han är ju bara 4 meter hög) går rakt fram flera gånger på ren vilja och kraft och lyckas med det. Jesper Larsson kommer igång, han har väl inte fått till det i nån match i semifinalserien än, i alla fall inte till den hysteriska nivå han hade mot Alingsås. Det räckte för att vinna, svårare än så är det inte.
Å andra sidan, 2 601 inte bara i ryggen utan runt om och närmare dessutom i Bastuhallen på söndag, då är det omvända roller. Sen tycker jag alla kan lägga ner hetsen på twitter och media och allt vad det är. Inga problem att som supportar stå och snacka före, efter och under match. Handboll är en fantastisk fest!
Dagens plus: En match till i Eskilstuna, fantastiskt!
Dagens minus: Jag förstår att spelarna är besvikna men flera i bussen upprördes när vissa spelare går av planen utan att tacka oss som spenderade dygnet med 100 mil i buss.
Statistik inför semi 4
Jag roar mig i bussen med att jämföra de 5 matcher Guif och Kristianstad har spelat denna säsong, så här har det sett ut:
(Siffrorna efter är första respektive andra halvlek)
Grundserie:
Eskilstuna Guif - IFK Kristianstad 27-25 13-7 14-18
IFK Kristianstad - Eskilstuna Guif 29-29 20-12 9-17
Slutspel:
Eskilstuna Guif - IFK Kristianstad 30-28 13-16 17-12
IFK Kristianstad - Eskilstuna Guif 26-26* 11-13 15-13
Eskilstuna Guif - IFK Kristianstad 25-23 14-14 11-9
* 32-31 till Kristianstad efter förlängning.
Om vi då tar och gör en tabell över detta så blir det som följer:
Här har jag valt att räkna den oavgjorda matchen som just oavgjord, alltså en tabell över resultatet vid full tid. Klaga på detta om ni vill men jag räknar som jag vill :)
Det är det vanliga, matcher, vunna, oavgjorda, förluster, gjorda mål, insläppta mål, måldifferens och poäng.
Eskilstuna Guif 5 3 2 0 137-131 +6 8
IFK Kristianstad 5 0 2 3 131-137 -6 2
Guif har alltså aldrig förlorat vid full tid. Trots det är det väldigt jämnt i målskillnaden och det har det ju varit i matcherna också.
Om vi då istället gör en tabell över enbart första halvlek ser det ut som följer:
IFK Kristianstad 5 2 1 2 68-65 +3 5
Eskilstuna Guif 5 2 1 2 65-68 -3 5
Notera här att Guifs första halvlek har antal gjorda mål som följer: 13,12,13,13,14. Rätt jämnt där!
Denna tabell vinner alltså Kristianstad på bättre målskillnad.
Nu kollar vi på resultaten i andra halvlek och får då tabell som följer:
Eskilstuna Guif 5 3 0 2 72-63 +9 6
IFK Kristianstad 5 2 0 3 63-72 -9 4
Här har vi skillnaden mellan lagen, Guif är helt klart bättre i andra halvlek och gör de flesta av målen då.
Slutsats? Även om Guif ligger under efter första halvlek ikväll så vinner vi, så är det bara! Med Zacke och Haukur tillbaka finns även fler alternativ på nio meter och det gör att man orkar hela matchen ut och kan "mala" ner Kristianstad i andra halvlek.
(Siffrorna efter är första respektive andra halvlek)
Grundserie:
Eskilstuna Guif - IFK Kristianstad 27-25 13-7 14-18
IFK Kristianstad - Eskilstuna Guif 29-29 20-12 9-17
Slutspel:
Eskilstuna Guif - IFK Kristianstad 30-28 13-16 17-12
IFK Kristianstad - Eskilstuna Guif 26-26* 11-13 15-13
Eskilstuna Guif - IFK Kristianstad 25-23 14-14 11-9
* 32-31 till Kristianstad efter förlängning.
Om vi då tar och gör en tabell över detta så blir det som följer:
Här har jag valt att räkna den oavgjorda matchen som just oavgjord, alltså en tabell över resultatet vid full tid. Klaga på detta om ni vill men jag räknar som jag vill :)
Det är det vanliga, matcher, vunna, oavgjorda, förluster, gjorda mål, insläppta mål, måldifferens och poäng.
Eskilstuna Guif 5 3 2 0 137-131 +6 8
IFK Kristianstad 5 0 2 3 131-137 -6 2
Guif har alltså aldrig förlorat vid full tid. Trots det är det väldigt jämnt i målskillnaden och det har det ju varit i matcherna också.
Om vi då istället gör en tabell över enbart första halvlek ser det ut som följer:
IFK Kristianstad 5 2 1 2 68-65 +3 5
Eskilstuna Guif 5 2 1 2 65-68 -3 5
Notera här att Guifs första halvlek har antal gjorda mål som följer: 13,12,13,13,14. Rätt jämnt där!
Denna tabell vinner alltså Kristianstad på bättre målskillnad.
Nu kollar vi på resultaten i andra halvlek och får då tabell som följer:
Eskilstuna Guif 5 3 0 2 72-63 +9 6
IFK Kristianstad 5 2 0 3 63-72 -9 4
Här har vi skillnaden mellan lagen, Guif är helt klart bättre i andra halvlek och gör de flesta av målen då.
Slutsats? Även om Guif ligger under efter första halvlek ikväll så vinner vi, så är det bara! Med Zacke och Haukur tillbaka finns även fler alternativ på nio meter och det gör att man orkar hela matchen ut och kan "mala" ner Kristianstad i andra halvlek.
Aren, en nyckel till seger
Aren är het på spelarmarknaden, eller han var het i alla fall, till nu då det blev klart alltså. Jag tror att många klubbar ville ha hans signatur. Att det sen blev just Aalborg är säkert bra, jag tror inte han skulle göra ett dåligt val. Aren har nog ett lite annat tänk än några andra i Guif. Missförstå mig rätt, jag menar inte att några Guifare inte har ambitioner när de väljer att stanna kvar i Sverige men Aren ville verkligen bli proffs.
Jag ska inte säga att jag har facit och vet exakt hur saker och ting gått till. Kan inte heller påstå att jag känner Aren så väl som person men jag tror det är ungefär såhär: Aren vill verkligen bli proffs, han vill verkligen kunna leva på sin handboll. Däremot ska man verkligen inte tro att han är en ytlig kille som bara vill tjäna pengar, nej han vill helt enkelt spela handboll på heltid, för att kunna maximera sin potential. Då är det ett mycket bra val att hamna i Danmark där han verkligen kan göra det.
Igår kände jag att jag verkligen förstod det. Jag gick upp 7 och gick ut med frugan och tränade lite lätt i solskenet. Sen promenad med henne till jobbet och tillbaka. Efter det 2 mil löpning med Jarmo. Jag är inte van att springa så långt så efter det åt jag mycket mat och la mig i badkaret. Sov 40 minuter där (sen blev det kallt) och sen sov jag 40 minuter i sängen. Det tar på krafterna att träna och att återhämta sig. Efter det hade jag inget annat val än att gå till jobbet för att jobba 14-21:30. Kul där, helt slut och så ska man använda tid och energi till att jobba. Så, på vägen till jobbet slog det mig, jag förstår verkligen att Aren vill bli proffs. Om jag inte hade jobbat kunde jag lagt in ett styrkepass på eftermiddagen och sen kört igen dagen efter men nu fanns varken tid eller energi. Jag känner det som jag tror Aren gör, att kunna maximera sin träning utan annat som tar energi och tid är viktigt, att sen få betalt för det är inte fel det heller, men pengarna är inte det viktigaste!
Rubriken då? Aren, en nyckel till seger. Ja, jag tror att Aren kommer bli nyckeln till segern ikväll. Antingen genom att Kristianstad inte punktar honom då är det bara börja lossa kanonen. Alternativt genom att han blir punktad, det lär inte komma som en överraskning och Guif kommer lösa den biten i så fall. Hur som helst, en nyckel till seger på valfritt sätt, för seger ska det bli!
Då har jag inte ens skrivit något om att Aren självklart vill "avsluta snyggt" de sista matcherna med Guif. Med Guif för den här gången, ska man kanske lägga till, det kan vi hoppas på i alla fall!
