Röda Bloggen

Ni som känner mig vet att jag gillar handboll. När jag såg att Jimmy Jansson skulle få chansen att spela i Allsvenskan med Djurgården och att Caperiotumba skulle spela i samma hall direkt efter så kunde jag inte motstå att åka dit. När min fru ändå skulle ha tjejkväll i Stockholm med svärmor dagen innan så passade jag även på att gå på en match i division 1 norra under lördagen. Det blev alltså 3 divisioner i hanboll på två dagar, här kommer mina betraktelser runt det:
(Klicka på bilderna så blir de lite större)

Division 1 norra

Det börjar i Högdalen i södra Stockholm för match i division 1 norra där HK Silwing/Troja tar emot Sollentuna HK. Det är för övrigt samma division som Eskil leder och såklart fick jag frågan om jag var där för att spionera när jag berättade att jag var från Eskilstuna. Självklart hade jag Guif-tröja på mig och det var lätt att visa vem jag var. De
säger dock att de har bra koll på Eskil redan.


Det första jag ser när jag kommer är det som skulle komma att göra mig mest glad av allt på dessa tre matcher. Ideellt arbetande människor! En stor disk med servering av allehanda godsaker, inklusive (vad jag antar är) hembakad prinsesstårta! Bakom den står grunden för hela det svenska föreningsilvet: ideell arbetskraft. Jag köper en Loka för 10 kr (helt okej pris) och frågar vad det kostar att gå på matchen. ”där borta”, får jag till svar, ”men de har inte kommit igång än”. Jag går in i hallen och tänker att jag får väl gå ut och betala senare. En yngre förmåga ger mig växel tillbaka på min hundralapp och får räkna lite men klarar av det bra, det är verkligen charmigt!

Hallen är en enkel gymnastikhall med fönster på bortre långsidan. Man kommer in i mitten på långsidan och där finns träläktare med tre rader. Jag väljer att sätta mig högst upp så att jag kan luta mig mot väggen, ska man komma så tidigt som jag så vill man gärna ha ryggstöd. Det första jag lägger märke till är att spelarna i hemmalaget värmer i tröjor med namn tryckt på ryggen, sånt gillar jag. Det är ett sätt att skapa intresse och göra spelarna mer personliga. En av dessa har trycket ”S. Cohen” på ryggen. Det visar sig vara en den fingerskadade spelaren Sebastian Cohen som inte ska spela i dagens match. Tråkigt för honom så klart men det passar dock mig utmärkt då denna S. Cohen får sitta som speaker och även välja musiken. Han spelar nämligen musik helt i min smak!

Efter att ha kollat på värmingen en stund märker jag att det är lite aktivitet utanför dörren och jag smiter ut för att betala min biljett. 50 kr kostar det och det känns helt rimligt. När jag sen sätter mig inne i hallen igen slår det mig att alla som kommer är glada. Alla verkar känna varandra och hälsar glatt med ett leende. Spelare pratar med publik och stämningen är riktigt härlig. Musiken fortsätter också att vara bra tack vare ”S. Cohen”. (Här undrar ni kanske vad han spelade för musik och det skulle väl närmast falla under kategorien ”house”, om det nu säger er något...)

När jag betalade fick jag även ett matchprogram och det ser riktigt bra ut. 12 sidor (och det är inte en massa reklam) är enligt min mening mycket väl godkänt för denna division. Snyggt tryck i färg och kommentarer i det från både hemmalag och bortalag. Även en enkelt kopierad tabell och spelschema finns snyggt monterat mot slutet, precis vad man vill veta. Här hittar jag även bilder på spelare i snygga hummeltröjor. Jag blir däremot lite konfunderad när spelarna på planen är klädda i kläder från Kempa men det visar sig att de bytt inför denna säsong. Synd det, då missade jag chansen att ställa upp min Hummel-väska bredvid mig för allmän beskådan.


Spelarna kommer in och inspringet är helt okej med bra musik (DJ Cohen levererar igen). Publiken, uppskattningsvis 60 som håller på hemmalaget och 25 bortafans, klappar bara åt sitt eget lag. Här kan publiken i Eskilstuna lära sig något, det är lite för mycket mysfaktor när bortalaget hälsas välkomna in i Sporthallen. Nåväl det är dags för match och nu börjar det hända saker, här är det dags för division 1 norra att visa sig från sin bästa sida!

Det blir mycket intryck redan innan först målet kommer efter 2:37 och jag hoppas jag får med allt nu: Nr 13 i hemmalaget (mycket duktig för övrigt) Markus Berg Loen spelar med tröjan instoppad i byxorna, bara en sån sak! Bortlaget börjar med bollen och hemmalaget klarar av anfallet bra bara för att sen spela hem bollen till målvakten fast det inte var målvaktens boll... Målvakten får bollen på sig och ställer sig sen bara och kollar (rutinerat) till alla har fattat att det återigen blir bortalagets boll. Precis när bortalaget ska plocka upp bollen mitt i målgården så sparkar han ut den till hörnet (rutinerat igen) och pekar typ att ni får ta det där. Nån i bortalaget blir lite upprörd men spelet kommer igång. Hemmalaget klarar återigen ut försvaret och tar denna gång med sig bollen framåt när de vunnit den. När hemmalaget gör första målet efter nämna 2:37 så blir samtidigt målgöraren skadad och ligger kvar, en kille i bortalaget står upp vid sidlinjen och blöder näsblod och innan spelet kan återupptas så noterar domaren något i samspråk med sekretariatet. En kille i hemmalaget har nämligen en långärmad tröja på sig under sitt matchställ och han beordras att ta av den. Detta gör så klart till glada tillrop och bussvislingar från hemmalagets publik när spelaren visar upp sig utan tröja. INGEN KAN SÄGA ATT DET INTE HÄNDER SAKER I DIVISION ETT! :)

Hemmalaget spelar på bra, trycker hela tiden och spelar ett snabbt och underhållande spel. Ibland  lite för snabbt för deras tekniska kunnande men det är verkligen underhålland! Speciellt i kontrast till Sollentuna som verkar mest intresserade av att bolla gris 12-14 meter från målet innan de börjar satsa. Silwing går fram till  en betryggande ledning (typ 10-3) för att sen tappa lite på slutet av halvleken till hemmaledning 16-13 i paus. Bortalagets supportrar hörs mest i takt med att deras lag presterar bättre i slutet.

Gott pauskaffe för 10 kr! Jag tar inget av alla de hembakade delikatesser som finns, det är för mycket kolhydrater för mig men det är helt klart så det vattnas i munnen! Efter att jag smidigt undvikit att bli tacklad av en äldre herre mellan en stolpe och kaffebryggaren tar jag mitt kaffe och passar istället på att vandra bort till klubben riktigt välfyllda skåp med pokaler. Det mesta är från diverse ungdomsturneringar där de varit framgångsrika. På tal om ungdomar så är laget på plan lite äldre, ett gäng är födda runt 82 och ett annat runt 86. ”Styrelsemannen” upplyser mig när jag under andra halvlek frågar om åldern på spelarna att de har ett lovade gäng pojkar 97 som nog är topp-10 i landet. Han berättar även att målet för säsongen är att hamna på övre halvan i tabellen. ”Styrelsemannen” är inte bara ”Styrelsemannen”, ”mannen med soptunnan” och ”spionerar-du-för-Eskil?-mannen”. Han är även ”hämta-domarna-som-inte-kommer-till-andra-halvlek-mannen”, ”dörrvakt-mannen” och ”gå-över-på-andra-sidan-och-leta-efter-en-spelares-överdragskläder-mannen”, ideellt arbete var det ja, fantastiskt!

Andra halvlek går lite upp och ner men Silwing vinner till slut komfortabelt. Den trevlige Tränaren Rolf ”Vestis” Vestberg (i matchprogramet iförd tröja nr 53 efter sitt födelseår) får av mig frågan om han är nöjd med matchen. Svaret blir ”Bitvis”, ”när vi är bra då är vi bra men när vi är dåliga är vi så sjukt dåliga.” Det är en bra analys och jag håller med. Själv får jag en favoritspelare i hemmalagets nr 15. En visst ”Esteban Olivares”, en 9-metare som kliver på när det finns en lucka och som fick ta obekväma lägen men ändå gör det bra.

Helhetsintrycket är att det var ett mycket trevligt besök och jag dröjer mig kvar för att i matchen efter se de omtalade 97:orna enkelt vinna första halvlek mot några jämnåriga. Efter det får det vara nog och nöjd går jag ut från hallen och tänker igen på soptunnan till bollarna...


Allsvenskan

Om någon fortfarande orkar läsa så är det dagen efter äntligen dags att se Jimmy Jansson i Eriksdalshallen. Bara att se Jimmy är ju speciellt i sig men jag tar inte med så mycket känslor runt just det. Så klart kommer man tidigt och betalar 100 kr för att gå in. Mannen i biljettluckan råkar ge mig två biljetter och blir glad när jag lämnar tillbaka den ena. Det gläder mig att se att andra Guifbekantingar också har letat sig hit. Matchprogrammet (som är gratis) ligger framme direkt när man kommer in men det är en liten besvikelse. Jämfört med Silwings så är det bara 4 sidor, helt enkelt ett dubbelvikt A4:a-papper. Dock får jag ju läsa om Jimmy Jansson vilket väger upp det lite, men där är man ju rätt jävig måste jag erkänna.

I denna hallen är allt lite mer proffsigt, bolltorkarna har långa skaft till svabbarna exempelvis. Musiken är till en början nästan i klass med ”DJ Cohen” men inte riktigt lika bra enligt min smak. Eftersom jag var där tidigt hinner jag kolla runt lite och det är såklart några Guifsupportrar på plats. Bland annat en äldre dam som bor i Stockholm men håller på Guif. Hon ser mig skriva och frågar om jag kommer från Eskilstuna-Kuriren men jag upplyser om att de tyvärr inte skickat någon reporter till denna match (jag berättar även att jag tycker det var lite dåligt).

Jansson berättar innan matchen att någon har stulit hans tröja från ett förråd och han får inte spela i nummer 1891 utan det blir bara nr 18. Lite ironiskt nog är det Alexander Morstens nummer, den mittsexa som får sitta på bänken i nummer 99 (om jag minns rätt) när Jansson är inne och spelar.

Det är inga bortafans på plats men hemmapubliken klappar på rätt bra. Även i Eriksdalshallen så fattar folk att det är dags att klappa när Jansson drar igång publiken både från plan och från bänken. Han är verkligen en naturlig ledare på många olika plan. En annan ledartyp på planen verkar nr 9 i Kroppskultur vara, eller så är det bara för att han är väldigt lik Olof Mellberg.

Det blir mycket fokus på Jansson som sig bör, det är lite jippo över det hela och tyvärr inte så många på plats som man kunde ha önskat sig. Matchen börjar trevande och inte så bra för hemmalaget. Jansson kommer in på planen och publiken gillar det, Djurgården spelar helt klart bättre med honom inne, både framåt och bakåt. Paus 16-16 och känslan är att hemmalaget kommer klara av detta.

Även här blir det ju pauskaffe men nu blir man besviken även om jag visste om det. I Eriksdalshallen så har de ju någon form av servering, det är inte alls lika kul som att handla av ideellt arbetande krafter. Speciellt inte när kaffet inte är lika gott och verkligen inte när det kostar hutlösa 17 kronor muggen! Stort minus här alltså.

Andra halvek drar igång och inget lag har ännu lyckats få någon tvåminutare. På det hela taget så är matchen väldigt snäll, nästan lite tråkig på det sättet. Djurgården spelar lite bättre i andra halvlek och efter 18 minuter händer det. Jimmy Jansson gör mål! Han har tidigare fixat en straff och hållt ner bra i mitten så att forne Guifaren Niklas Johansson gjort flera mål (total 5 st och utsedd till matchens lirare). Även de förra Guifspelarna Henri Auer (även några fina assist) och Tomas Tverin presterar bra och tar sig in i målprotokollet. Men just det, Janssons mål var det. Han söker upp högertvåan i Kropps och man ser tydligt hur han pustar ut ”Oooh fy fan” och ser verkligen plågad ut. Inspelet kommer från Auer och Jimmy sätter säkert bollen till publikens stora jubel. Efter matchen hävdar Jansson att han sagt detta för att psyka motspelaren, jag vet fortfarande inte om det är sant eller ej, han är en lurig räv den där Jansson. :)

Matchen tänder inte riktigt till någon gång förrän uret visar på 21:30. Vid en lång passning från hemmalaget så väljer Kropps målvakt Flamur Gerbeshi att gå ut för att bryta, han nuddar en anfallande Djurgårdare och i det läget ska det ju vara rött kort enligt regelboken. Det blir rött kort direkt även om vissa tycker att anfallaren förstärker situationen och faller lite väl lätt men domaren ju måste döma som han gör. Detta är även den första tvåminutaren i matchen. Nu händer dock något märkligt. Någon i publiken tycker att Flamur förtjänar rasistiska tillrop när han är på väg ut. Detta är för mig fullständigt obegripligt. Rasism är aldrig okej och kan aldrig accepteras men här var det verkligen så omotiverat det kan bli. Jag hade kunnat förstå (inte acceptera eller godta, missförstå mig inte) att någon mindre begåvad person i publiken skriker som de gör om det varit en ful smäll. Nu var det bara en situation som inte var hetare än ”jaha, tack för det röda kortet”. Mycket märkligt! Kroppskulturs tränare blir vansinnig och börjar tjafsa med publiken istället för att ha fokus på matchen och det hela känns mycket obehagligt.

Det händer inte så mycket mer i matchen, Djurgården slarvar lite och släpper upp motståndarna men får sista anfallet. Med 29:55 på matchklockan så håller Jansson i bollen och ska ta ett frikast, han säger bara ”HÅLL I BOLLEN, HÅLL I BOLLEN” och mycket riktigt så håller de bara i bollen och tiden tar slut. Djurgården tar en efterlängtad vinst med ett mål. Eftersom Jimmy gjorde ett mål så måste det väl vara han som var skillnaden mellan lagen, eller? :)

Faktum är i alla fall att under den tid Jansson är på plan så spelar DIF som bäst, både framåt och bakåt. Även om han bara gör ett mål framåt så får ju spelare som Niklas Johansson mycket lättare att skjuta när dryga 2 meter Jimmy står och låser upp två försvarare. Niklas blev för övrigt utsedd till matchens bästa. Helt klart är att Djurgården gärna skulle vilja behålla honom vilket nog många håller med om skulle behövas.

Efter matchen vill alla självklart prata med Jimmy och att försöka göra in intervju samtidigt går halvbra, men det får man ta en dag som denna. Det verkar i alla fall som att han hade roligt på plan och runt om och laget vann ju så det är inte så mycket att klaga på. Andra gamla Guifare kommer också fram och byter några ord, sånt värmer alltid.

Efter detta blev det en liten paus och ett besök snett över gatan för lite mat. En grekisk sallad och sen är man redo för nästa match, nu blir det hanboll i Elitserien!

Elitserien

Men, det känns inte riktigt som eliten, inte på en gång i alla fall. Att gå in på matchen kostar 120 kr, det är onumrerade platser och bara det känns ju som att man laddar för en låg publiksiffra. Denna dag är det dock två-för-en så även min kompis går in gratis på min biljett.

Något matchprogram hittar jag inte, jag får kliva in genom en öppen dörr där biljettfolket sitter och fråga, jo ett matchprogram finns det att få, 10 kr kostar det. Att betala för ett matchprogram kan väl vara okej, pengarna går ju ändå till klubben. Däremot får man inte så mycket att läsa för pengarna, det är mest reklam men ändå snyggt häftat och att en före detta Guifspelare finns på omslaget höjer känslan. Plus även för att Stadiums tidning ”Match”, med fokus på handboll ligger framme. Jag hade faktiskt inte fått tag på ett exemplar än och passar på att sno med mig ett. Så kan man sitta på läktaren läsa lite om Röda havet också!

Musiken börjar i min smak men blir sen sämre och sämre. När jag hör samma låt för andra gången under uppvärmningen så bestämmer jag mig för att denna match har klart sämst musik (kan de inte värva ”S. Cohen”?) av de tre matcher jag har besökt. Uppvärming var det ja, Tumba värmer upp i tråkiga vita tröjor, det gör i och för sig Skövde också men de har i alla fall lyckats få lite sponsortryck på sina tröjor. Tumbas målvakt värmer upp i kortbyxor, det har jag nog aldrig sett någon göra i Elitserien förut.

Jag reagerar när domarparet kommer in. Detta eftersom de har headset. Det tycker jag är bra men jag trodde det var ett test som var avslutat och nu under utvärdering, jag får nog kolla upp hur det är med det där.

Strax innan inspringet så känns det inte alls som Elitserien. Det är inte så mycket folk på plats och stämningen är sådär. Däremot blir det lite bättre när spelarna kommer in, detta är i all fall i min smak. De kommer nämligen in i strålkastarljus en och en, så att publiken får välkomna varje spelare. Om jag ska säga något mer om musiken så passar det faktiskt bra att göra entré till en mix av ledmotivet till Pirates of the Caribbean. Spelarna springer in åtföljda av flickor -02, det är roligt att även de små får lite uppmärksamhet och känna på hur de ”stora grabbarna” har det. Även om det såklart gärna fått vara några fler på plats i publiken...


Matchen börjar, Tumba kommer igång bra och vid ledning 6-3 efter 11:17 tar Skövde timeout. Tumba fortsätter bra, krigar på riktigt bra och tar returerna, de känns helt klart hetare. Linell är bra framåt och Rex står upp bra bakåt. Efter 17:30 leder hemmalaget med 9-4 och jag undrar om Tumba inte har någon vänsterhänt att spela på höger-9. I matchprogrammet hittar jag 6 personer listade som vänterhänta men bara en av dem (högersexan) syns till på planen.

Speakern meddelar publiksiffran: 463 personer och det buas lite halvt på läktaren. Det är inte tillräckligt mycket, speciellt inte som man kör med 2-för-1. Lagen går till pausvila med 15-8 och Tumbaspelarna ser riktigt nöjda ut. Skövdekillarna hänger med huvet och jag tror inte jag får se någon spelare le nån gång under matchen, de verkar inte ha någon spelglädje alls, märkligt måste jag säga. Återigen går jag på den lätta och betalar 17 kr för äckligt kaffe.

Publiken har även levt sig med i spelet och det klappas och det är till och med någon som ropar något då och då. Själv märker jag att jag blir mer engagerad än jag trodde jag skulle kunna bli, tutar till och med åt snygga inlöpningar från kanten och andra bra saker i Tumbas spel. Tumba går ut hårt och fortsätter jobba på, ledning 19-10 och det ser stabilt ut. Då händer något jag inte vet vad, hemmalaget släpper in 6 raka mål och tar timeout. Efter det släpper man in 5 raka mål till, totalt alltså 11 raka insläppta på runt 10 minuter. Mycket märkligt hur det kan vara i handboll.

Tumba samlar dock ihop sig, gnetar sig ifatt och Victor får lägga en straff vid ställningen 23-24 när tiden gått ut. Målvakten langar över bollen och säger något till honom och skrattar, Victor skrattar tillbaka och sätter sen straffen säkert till ett oavgjort resultat. Efteråt frågar jag vad han sa ”äääh, han bara frågade om jag var nervös”, självklart tar man chansen att psyka lite där.

Jag har svårt att vet om jag ska vara  nöjd eller inte med en poäng, det känns sådär faktiskt. Däremot räckte just denna poäng för att lämna sista platsen i Elitserien och tillräckligt många avgjorda kan räcka för att hänga kvar. Jag lämnar ändå Eriksdalshallen leende och förundras forfarande över att jag kunde bli så engagerad i matchen.

Till sista får jag väl summera lite, om det nu är någon som har orkat läsa ända hit ner alltså..

Bästa pauskaffet: Silwing, allt smakar bättre när det är ideellt arbete bakom.
Mest prisvärd match: Silwing, de andra var inte dubbelt så bra
Bäst musik: Silwing, S. Cohen
Bäst handboll: Tumba, när de spelar bra!
Bäst inspring: Tumba, en och en är min melodi!
Bäst publik: Tumba, fåtalig men klappvillig.

Sämst speaker: Djurgården, bi-sittaren Lars-Gunnar Björklund blir inte yngre med åren :(
Sämst stämning: Djurgården, rasism är inte okej.
Bäst stämning: Silwing, alla är glada!

Jag tror nog faktiskt att jag hade det som bäst hos Silwing. Det var lixom handbollen i fokus. Jag är en person som kommer för att se handboll, inte för att köpa en ”produkt” som åskådare. För att jag ska vara det sistnämnda så måste det vara en bättre produkt än vad som erbjöds på de två andra matcherna!

Handboll, om än inte i högsta divisionen men ändå, ren handboll!