Jag var inte orolig
Ofta när jag ser på match så känner jag mig orolig, jag VET att det kommer gå dåligt. Jag VET att laget jag hejar på kommer missa när det blir straff. Antagligen för att det är lättare rent mentalt, då blir det inte lika jobbigt när det går dåligt, jag var ju redan beredd på det. Kalla det fegt om ni vill men så är det, sen har jag ju aldrig hävdat att jag skulle bli en bra idrottspsykolog...
Desto konstigare då idag. Det kändes läskigt innan match att sakna Oldberg, när nu en av de viktigaste framåt (Haukur) är borta så kunde man ju alltid luta sig mot att försvaret fortfarande var det "gamla vanliga". Ta bort Oldberg också och jag hade inte mycket kvar att luta mitt hopp mot. Jag funderade på vem som skulle starta bredvid Blank där bak. När jag såg Helge på plan så tänkte jag, "varför inte, om killen som gör sitt första slutspel kan bära spelet framåt så låt han göra det bakåt också". Fortfarande var jag dock orolig, man spelar inte ihop ett mittlås över lunchen direkt... Så, desto konstigare då idag, det tog nämligen bara 1 minut och sådär 30 sekunder innan jag såg "detta tar vi". Även fast Guif släppte Malmö till en ledning så fanns känslan kvar "detta kan vi ta". Det var så mycket som var rätt med inställningen idag, alla var beredda att göra jobbet.
Jag hade även känslan av att de mål Malmö gör inte var mål man vinner matchen på. Visst, målen kan komma hur som helst och är de tillräckligt många så vinner man ju men ändå. Målen kom på kontringar, Guifs misstag och i övrigt mest "gröna skott" över tvåorna blandade med lite avslut från kanten. Det var lixom inte så att jag såg Thynell skjuta sönder oss över treorna, alltså var jag inte speciellt orolig. På tal om Thynell, kilen var inte riktigt i balans i andra halvlek. Slå Guifare i huvet med bollen är ju ett "diskret" sätt att ta ut sin situation, att 30 sekunder senare hoppa på en boll han inte kunde nå och då sänka Blank är väl inte heller det bästa sättet att lösa det på.
på tal om att lösa det. Guif åkte ju till sist på en punkt på Aren, min bänkgranne sa "det ska bli intressant att se hur de löser punkten". Jag svarade lite skämtsamt "ja, det är ju inte så mycket mening med att byta ut honom nu när vi inte har så mycket folk på nio meter". Men vad händer, Krille gör något så genialt som att låta honom vara kvar och samtidigt plocka bort mitt-6 och sätta in fler folk nio meter. JUNISAR på nio meter, i en KVARTSFINAL! Alltså det var helt fantastiskt att se Adde och Ekman ta för sig. Ekman för övrigt, hans kontrakt ligger på hyllan ovanför Åslund, det blev lite bråttom igår att skriva kontrakt med honom och Jesper och kontrakt måste man ha för att få spela i Elitserien.
Direkt Ekman kommer in tar han för sig men åker på en offensiv foul. "Onej" tänkte jag (fortfarande i tron att det ordnar sig men ändå lite negativt tänk) "kommer han nu fortsätta våga?" Sekunden senare ser jag Krille berätta för domaren att det inte kan vara offensivt på den sidan när samma domare tagit en tvåa på Guif i samma situation strax innan. Sen går Krille fram till Ekman (ja den yngre såklart om ni inte fattat det redan), klappar om honom och berättar hur det borde varit och sen bara kör igen. Härlig inställning!
På vägen hem blev det lite snack om jobb med Blank, vi är ju i samma bransch. Stackars honom för övrigt, han hade löst morgondagen men nyss ringde sig hans ersättare sjuk så det är bara upp å jobba även för honom. Själv ska jag stämpla 07:00 imorgon, känns lagom lockande, kanske ska försöka få lite sömn... med ett leende på läpparna så klart, det står ju 2-0 i matcher!
Desto konstigare då idag. Det kändes läskigt innan match att sakna Oldberg, när nu en av de viktigaste framåt (Haukur) är borta så kunde man ju alltid luta sig mot att försvaret fortfarande var det "gamla vanliga". Ta bort Oldberg också och jag hade inte mycket kvar att luta mitt hopp mot. Jag funderade på vem som skulle starta bredvid Blank där bak. När jag såg Helge på plan så tänkte jag, "varför inte, om killen som gör sitt första slutspel kan bära spelet framåt så låt han göra det bakåt också". Fortfarande var jag dock orolig, man spelar inte ihop ett mittlås över lunchen direkt... Så, desto konstigare då idag, det tog nämligen bara 1 minut och sådär 30 sekunder innan jag såg "detta tar vi". Även fast Guif släppte Malmö till en ledning så fanns känslan kvar "detta kan vi ta". Det var så mycket som var rätt med inställningen idag, alla var beredda att göra jobbet.
Jag hade även känslan av att de mål Malmö gör inte var mål man vinner matchen på. Visst, målen kan komma hur som helst och är de tillräckligt många så vinner man ju men ändå. Målen kom på kontringar, Guifs misstag och i övrigt mest "gröna skott" över tvåorna blandade med lite avslut från kanten. Det var lixom inte så att jag såg Thynell skjuta sönder oss över treorna, alltså var jag inte speciellt orolig. På tal om Thynell, kilen var inte riktigt i balans i andra halvlek. Slå Guifare i huvet med bollen är ju ett "diskret" sätt att ta ut sin situation, att 30 sekunder senare hoppa på en boll han inte kunde nå och då sänka Blank är väl inte heller det bästa sättet att lösa det på.
på tal om att lösa det. Guif åkte ju till sist på en punkt på Aren, min bänkgranne sa "det ska bli intressant att se hur de löser punkten". Jag svarade lite skämtsamt "ja, det är ju inte så mycket mening med att byta ut honom nu när vi inte har så mycket folk på nio meter". Men vad händer, Krille gör något så genialt som att låta honom vara kvar och samtidigt plocka bort mitt-6 och sätta in fler folk nio meter. JUNISAR på nio meter, i en KVARTSFINAL! Alltså det var helt fantastiskt att se Adde och Ekman ta för sig. Ekman för övrigt, hans kontrakt ligger på hyllan ovanför Åslund, det blev lite bråttom igår att skriva kontrakt med honom och Jesper och kontrakt måste man ha för att få spela i Elitserien.
Direkt Ekman kommer in tar han för sig men åker på en offensiv foul. "Onej" tänkte jag (fortfarande i tron att det ordnar sig men ändå lite negativt tänk) "kommer han nu fortsätta våga?" Sekunden senare ser jag Krille berätta för domaren att det inte kan vara offensivt på den sidan när samma domare tagit en tvåa på Guif i samma situation strax innan. Sen går Krille fram till Ekman (ja den yngre såklart om ni inte fattat det redan), klappar om honom och berättar hur det borde varit och sen bara kör igen. Härlig inställning!
På vägen hem blev det lite snack om jobb med Blank, vi är ju i samma bransch. Stackars honom för övrigt, han hade löst morgondagen men nyss ringde sig hans ersättare sjuk så det är bara upp å jobba även för honom. Själv ska jag stämpla 07:00 imorgon, känns lagom lockande, kanske ska försöka få lite sömn... med ett leende på läpparna så klart, det står ju 2-0 i matcher!
Kommentarer
Trackback
